Skisser av sommaren

Och vidare,

A secret in your kiss, and a comfort in your heart;

Syster saknar mig när jag gömmer mig i Badlands igen. Minnena jagar ikapp mig, men somliga stunder kan jag låtsas annat. Vi vevar ner rutan och jag lyssnar på Thunder Road, naturligtvis. Jag tänker på Autobahn som om det var min handled och den var uppskuren, sjunger hest och utan röst, stänger ute allt annat. Jag letar efter min deleteknapp, för jag vill bara börja om. Tidigare i tiden vandrar vi vingliga tillbaka till huset i skogen.

Mellantinget; vi fann ett kadaver vid ubåtsvraket. Min älskade skrattade och hade jag varit någon annan hade jag lyft det och med pekfingret sökt efter en längesedan försvunnen fågelpuls, men jag är inte någon annan, knappt ens mig själv. Är den rödhåriga såhär års som han älskar och saknar och jag längtar västerut, men är samtidigt räddare än någonsin för att jag inte ska kunna leva upp till kärleken. För att jag fortfarande är sjuk, aldrig varit något annat.

Och i augusti skriver Soldatsyster om det första höstregnet och jag förstår inte, för nyss var det ju sommar och nyss tog den ju fart .Tusen skisser som lämnats ute i det där regnet och förstörts för alltid. Jag kan teckna identiska för nästa juni, men det är fortfarande inte samma skisser. Min frånvaro i den här världen märks allt för tydligt och jag gör försök till rivstarter, en motor i mig som spinner som en katt när den går igång, men somnar som alltid sedan. En flicka kan allt hon vill, men jag hinner aldrig ens halvvägs till mållinjen.

Hades räcker mig pennan för att förnya vårt avtal och mina händer bara skakar; jag kan inte stava mitt eget namn.