How to kill a unicorn

Jag skriver nu. Mest om havet, sjöjungfrur, skepp och pirater, att fäktas med svärd, beslöjade spådamer, albatrossar och hämndens pris. Jag har ett sigill, gyllene lack och nya brevpapper. Tiden tar sjumilakliv och det mörknar fort omkring mig. Jag tänker på krig, att vara kallhjärtad, stenhård, generalen utan nåd. Tänker att jag kanske aldrig varit sådan, att jag mest varit den som gått på knä och bett om förskoning, men också att jag levt efter den uråldriga principen, kom hem som segrare, kom hem på båren eller inte alls. Det finns krig vi inte kan vinna, som istället måste vinna oss. Mina läppar är sargade och jag ger inga kyssar, försöker urskilja stjärnor i det här svarta, men de slocknar så fort, de slocknar så fort. Om kvällarna hör jag dödens hesa andhämtning och viskningar. Jag är vilse i labyrinten och minotauren är efter mig. Ni förstår inte att jag inte har några skenande hästar. Jag går till fots nu, alltid till fots. Jag har lagt ner mina vapen. Jag förstår inte tystnaden, men ändå är det den jag ger om man inte tilltalar mig. Den här gången en helt annan typ av strid, det kalla kriget. Det handlar inte längre om att vinna någonting, utan att behålla det man har, att segra är endast att ha livet i behåll.

Jag vet inte vad jag vill, alltså vill jag vad jag vet; ingenting.
Pull my heart out och allt det där, de där marionettsträngarna som brukade få mig att dansa efter andras vilja, de ger inga toner ifrån sig längre, ingen bitterljuv musik, såg du aldrig hur jag brast, gång för gång? Hur jag fick använda mina egna vingpennor för att kunna skriva poesi, all min kärlek och allt och inget för dig. Jag faller i fällorna, kaninhålen grävda överallt i min egen verklighet och att jag lever är tack vare att andra försöker bära mig, lånar lånad tid och ingen timvändare kan förändra någonting. Ibland kan jag inte ens känna något annat än tomrummet som ekar inom mig och mina ögonbryn blir tunna streck igen, mer rum för tårar, mer rum för förtvivlan, benen blodiga i rävsaxar någon lagt ut i skogen för att fånga vargar, men de fångade mig, de fångade mig. Endast jungfrun kan locka enhörningen till sitt knä för att dekapitera den. Mina kjolar fläckade av flytande silver.

Så skjut startskottet nu. Jakten kan börja.