Jag gav mig själv rätten att erövra den här natten. Och den är min, allt annat är lögn. Det fanns en tid då jag alltid väntade på gryningen, jag smekte vargtimmarna över ryggen, etc, etc.
Sen jag blev sjuk har jag svalt stoltheten tillsammans med medicinerna, och jag propagerar inte för sömnlösheten på samma sätt. Jag är fortfarande förälskad i det som jag försökte leva i; att vaka sig igenom allt, ha orden som en drog.

Min tablettdos är på nedgång igen, och jag känner inflammationen kapitulera, så jag ger mig själv de här timmarna. Bara för inatt, förälskelsen igen.