Vargarna klonar sig och jag hör hans yla över milen. Emellanåt hör jag mina egna, men jag gör allt för att de inte ska komma åt mig. Jag har valt bort mörkret och alla dess lakejer. Inget kan styra vargarna, men det finns sådant som kan avvärja dem innan de hinner attackera. Ambivalensen är inte min längre. Minns hamartia, och jag spänner bågen, har målet i sikte. Jag kommer inte missa det, så länge målet inte flyttar sig, och då är det inte mitt fel.
Jag sjunger hans namn när jag sjunger Olyckssysters och min låt. Jag sjunger hans namn, att han lyser, att han var vackrare än sången och att jag önskar att jag skrev det. Det är natt igen och jag lägger undan akvarellådan, ändrar smssignal till larmsignal, ifall det skulle behövas. Jag kan inget göra, så jag gör allt jag kan. Jag såg att det fanns ett ljus vid tunnelns slut, och jag insåg att jag var beredd att vandra dit, jag insåg att jag har alla vapen som krävs för att dräpa alla drakarna på vägen. Prinsessan eller draken prinsessan och draken och dags att välja sida nu evelina dags att välja sida, och det har jag redan gjort. I love you but I have chosen darkness. Nej, aldrig igen. En gång sa någon i ett annat liv att "I may love you, but I choose life this time." Men allting är inte ytterligheter i mitt liv längre. Det är To be or not to be, men det handlade om att våga ge sig in i tunneln, och jag har tagit mig en bit in i den. Ibland flackar ljuset iväg från mig, ibland tror jag att jag aldrig kommer nå det, men ibland är det nästan inom räckhåll. Och Soldatssysters blogg som en gång hette Horan eller madonnan och mellantinget. Det finns en regnbåge som går mellan dag och natt. Stannar du upp i stunden, blickar ut från dig själv och uppåt kan du se den.
Söndermarken eller Sommarlandet eller den eviga lyckan. Det var därför jag alltid grät till den strofen när mitt hjärta spelade med i den. Och jag ville aldrig några brustna hjärtan, men jag visste inte hur jag skulle kämpa för den drömmen.
Jag är jägaren och jag har bågen spänd, alltid alltid spänd, utom när jag tappar fokus. Jag är jägaren och jag väntar på att bytet ska komma inom räckhåll, men jag tänker aldrig mer vara varesig bödeln eller offret.
Allt jag vill är att du ska älska mig. Jag vill hitta Söndermarken. Jag vill hitta hem igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar