Total eclipse of the heart

Turn around, bright eyes

Misstagets svarta sperma. Att göra något oförlåtligt och inte vara där. Tillbaka i Ingentinget, dinglar med fötterna över Helvetesgapet och förtjänar sju fot under jord. Kanske var jag aldrig Madonnan överhuvudtaget. Hades sträcker konstant ut sin hand för att erbjuda mig att ta den, men jag gör det inte. Jag har kallat det sorg och jag har kallat det mörker och jag har kallat det sjukdom. Alla namn har varit dess rätta och inget har varit det. Du vet vad som väntar om du glömmer regla dörrarna om nätterna. Mina vargar tog honom tillsist, men det var jag som släppte dem fria. Hundratals hål i hans hud.

Jag såg den bittra drunkningsdöden i hans tjärnar för ett par dagar sen. Jag såg honom slita sig ur min famn och kasta sig ut för Helvetesgapet. Jag hade aldrig ensamrätt på mörkret, trots alla gånger jag agerade som det. Att försöka skriva här är att försöka jaga iväg vargarna, men det är redan försent, de har redan slitit honom i stycken. Allt jag kan göra är att låta honom slicka sina sår. Det är ett dödläge, ett dödamigläge, ett fruktansvärt Ingenting av väntan. Jag brinner i Gehennas alla eldar gång på gång och jag vet att jag förtjänat det. Ingenting kan mäta sig med att jag svikit honom. Ingenting jag känner kan mäta sig med det han måste känna. Jag har legat intravenöst i två dygn, jag har rest 26 mil i förhoppning om att hitta hem, jag har suttit ensam i skogen och inte kunnat ta mig därifrån, jag har sett alla mina drömmar slås sönder som sandslott av vågorna och maktlöst låtit dem sila mellan mina fingrar. Jag har sett allt och gjort allt, utom just det här. Det mest fruktansvärda. Och ingenting, ingenting kan mäta sig med att se sin älskade dö för en klinga man själv vässat och som i sömn borrat in i hans bröst. Ingenting kan mäta sig med det.

And I need you now tonight

And I need you more than ever
And if you'll only hold me tight
We'll be holding on forever
And we'll only be making it right
Cause we'll never be wrong together
We can take it to the end of the line
Your love is like a shadow on me all of the time
I don't know what to do and I'm always in the dark
We're living in a powder keg and giving off sparks
I really need you tonight
Forever's gonna start tonight
Forever's gonna start tonight

Dagarna är år. Den här gången har jag inte rollen som offer, enbart bödel, men handlingar går aldrig att ta tillbaka. Det finns en kärlek så stor att man inte överlever den. Alls. Jag har sagt det förut, men först nu är det sanning, för jag har inte velat något annat än att hoppa efter honom. Han ligger inte sju fot under jord, han reste sin väg neråt landet, samma mil som jag övervunnit så många gånger. Och som jag önskar att jag kunde rädda honom för alltid, som jag önskar att jag kunde riva sönder allt det här som en sida ur romanen, men det finns inget jag kan göra. Eller, det finns något, och det är det största jag någonsin gjort. Jag kan lämna mörkret bakom mig. Jag kan övervinna det. För hans skull har jag den styrkan. En gång soldat, alltid soldat, trots att jag känt att jag börjat bli för gammal för krig. Det här, darlings, det här är 1677 om han kan klara av det. Om han har viljan att förlåta mig, viljan att försöka på nytt, inte igen, aldrig igen, för det här är ett blankt pappersark. Det är en del av en historia, men det finns inget blod som fläckar dessa rader, det finnsingen krigsrök runtomkring, det finns bara allt det där som skaver under huden. Och det kommer skava. Det kommer skava och skava och skava, men jag kan slåss för oss båda. Jag kan gå från kaos till människa och jag kan bestämma mig för att aldrig återvända till andra sidan, om han låter mig göra det, om han kan låta mig utkämpa den striden. Kan han det inte har jag inget att hoppas på, för om att förlora honom för alltid var vad som krävdes för att få insikten om hur man väljer sina strider och vilken strid som varit den enda rätta, så var det inte värt det. Då var det inte värt det någonstans. Fick jag välja skulle jag hellre välja att leva resten av mitt liv i mörkret med enbart honom som fackla, min hund mot natten, än att tillbringa det i ljuset, men där han inte var en del av det.

Once upon a time I was falling in love

But now I'm only falling apart
There's nothing I can do
A total eclipse of the heart
Once upon a time there was light in my life
But now there's only love in the dark
Nothing I can say
A total eclipse of the heart

Jag har inte valt mina ord väl den här gången, men jag har valt dem. Och väljer han mig igen kan vi aldrig någonsin förlora. Den dag då han kommer tillbaka är den dag då evigheten börjar.