Myntets två sidor. Janusansiktet, den nordiska dödsgudinnans. Den ljuva, smärtfria döden och så förruttnelsens långsamma gång, löven om hösten,att fullständigt förvandlas till ett skal. Hamlets monolog. Psykiatrins navelludd, deras gränser mellan sjukt och friskt, sunt och osunt, borderline eller inte borderline, to be or not to be.
Att vara borderline är att inte ha några gränser och att ständigt befinna sig där de skulle ha varit om de varit utmärkta på kartan, papperet, skissade i nålstunn blyerts, att vara på den tunna sytråden och tvingas dansa som ballerina. Att vara ett utställningsföremål,någon läkaren stämplar i pannan med bokstäverna BPS och sen forslas vidare, rinna ut med dödens fostervatten, nå Styx som slutdestination och inte kunna något annat än att igenkännande le tillbaka när Hades möter din blick. Att ständigt befinna sig på gränsen mellan människa och kaos, svart eller vitt, men i den sanna verkligheten finns heller inga gränser.
Ulula cum lupis, cum quibis esse cupis, men vill du inte vara tillsammans med vargarna, så yla inte med dem. Höj inte huvudet mot månen för att släppa loss ditt skri eller vansinnesskratt. Konceptet med den fria viljan gör att vi har ett fritt val i precis allt vi gör, det finns inga måsten, inget är predestinerat eller utilitaristiskt. Var människa formar själv sitt öde, det finns bara handling och konsekvens. Du kan aldrig läkas i en värld du aldrig krossat. Hur citatet får en helt ny innebörd: En verklighet som rasar samman framför dig och du som säger ”det var inte jag, det var aldrig jag” men du måste krossa de sista skärvorna om du någonsin vill kunna bli hel, lägga allting bakom dig.
Kärleken- den rosa psykosen.
Vad betyder den rosa psykosen, vad är den värd?
- Allt.
Myntets två sidor. Janusansiktet. Förlåtelse är en dygd. To be or not to be. Att inte förlåta är att vara förbittrad. Finns det kärlek finns det ingenting den inte förlåter, människan har bara mycket svårare för det än vad Gud har. Och förlåt oss våra skulder så som vi förlåta dem som oss skyldiga äro. To be or not to be, troende eller icke troende, att följa det konceptet. Att förlåta någon ett misstag som tycks oförlåtligt är den vackraste kärleksförklaring som finns att ge, men att inte göra det är att ruttna bort, förmultna, förvridas, välja den sidan av Hels ansikte, bli lite Gollum, golem. Ordet förlåt finns i varje språks vokabulär, eftersom det behöver användas och ordet förlåtelse för att förlåtelse är något som existerar.
Jag har varit västan- och nordanvinden, jag har varit Ran som fångat in din drunknande själ och jag har varit jungfrun med fiskstjärt som räddat dig från vågorna, men allt du kommer minnas är hur det starka, spindelvävsliknande nätet dränkt i gift omslöt din kropp. Allt du kommer minnas är hur jag svalde dig hel och hållen. Allt du kommer minnas är mörkret i mitt innandöme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar